En gråsvart skitdag då inget blir gjort!

Blankt, blankt, blankt......tomt, tomt, tomt.....grått, grått, grått....

Så är det verkligen idag! Har så mycket jag vill säga men det vill bara inte ut! Skall sanningen fram så vill jag bara sitta här i fåtöljen och stirra på ingenting alls. Samtidigt som jag vill hoppa upp och ned och skrika rakt ut. Vet inte vad jag vill och har flera måsten jag borde ha betat av idag.

Kylskåpet gapar tomt, diskhögen växer och jag går barfota utan strumpor. Vet ju att jag borde ha handlat mat senast i måndags, diskat idag och ha strumpor på, annars fryser jag! Jag har så dålig blodcirkulation i fötterna. De blir alldeles iskall efter ett litet tag. Känner redan hur kalla de blivit. Fast det ignorerar jag, precis som med allt det andra.

Jag vaknade 09.00 av att min mobil larmade mig för att förhoppningsvis stiga upp pigg och alert. Stängde av larmet. Låg och funderade på allt och inget. spelade lite på mobilen. Tänkte lite till. Beslöt mig för att stiga upp. Tittade på klockan som visade på.....

...jäklar kom nyss på att jag inte tagit min medicin! Helvete!

Så, nu är jag tillbaka! Känner mig yr i huvudet med. Kanske har jag fått ännu en influensa? Mina tankar vandrar och rusar fram i turbofart.

Under tiden jag suttit här och skrivit har jag hunnit tänka tusentals tankar på en micro sekund, känns det som. Hänger knappt med själv i dem! Tänkte på allt som jag borde göra, borde ha gjort, på dottern som är hemmasittare, på särbon som snart kommer hem. Som kommer att se hur det är med mig idag. Ingen id'e att försöka se glad ut. Han genomskådar mig på en sekund. Vad mina fötter är kalla!

Jag är en kontrollmänniska. Så, nu var det sagt också! Jaha! Vad är det med det då? Mycket. Det liksom styr hela mitt liv tillsammans med mina diagnoser jag får dras med hela livet mer eller mindre. Jädrans, vilket långt inlägg detta kommer att bli. Vem orkar läsa en hel roman? Kontrollmänniska var det ju jag skulle skriva om. 

Allting måste vara så perfekt. Skorna måste stå i rad på skohyllan. Annars blir jag galen. Allting har sin plats! Ligger något där det inte borde ligga....ja, då blir jag galen! Hittar ju inget då. Jag brukar då springa omkring och skrika på min omgivning (min dotter och särbon när han är här) och undra var i hela friden de har gjort av det som jag letar efter. Ofta efter en stunds skrikande och letande hittar jag äntligen det jag letat efter! I samma stund som jag tar i saken så inser jag att det är jag som förlagt den! Oups!
Jag brukar skratta åt saken och ber sedan skamset om förlåtelse till den eller de som fått orättvist utskällning. Så typiskt mig!

Jag älskar att göra en massa saker som jag mår bra av fast det blir nästan aldrig av. Varför då kan man ju verkligen undra? Det är väl bara att sätta igång eller? Nja, önskar det vore så enkelt.

Kontrollbehov i kombination med adhd. Jag har svårt att komma igång av flera olika anledningar. Först måste jag välja vad jag vill börja med att göra av allt kul som lockar. Skall jag måla krukor, tapetsera ett skåp, lära mig att virka, läsa en bok, träna med hantlarna, dansa runt lägenheten som en tok eller kanske måla färdigt tavlan jag påbörjat. Ja, listan kan göras hur lång som helst och jag skulle vilja vara en bläckfisk med åtta armar som kunde göra flera olika saker samtidigt. Ultimat. När jag väl kommit på vad jag vill så skall jag skaffa fram det som behövs. Ibland saknas något och då blir det inte gjort av den anledningen och så börjar jag beta av listan igen, ha ha ha! Helt galet, jag vet!

När jag sedan sätter igång igen så tänker jag oftast länge och funderar ut hur jag vill ha det. Vill ju att det skall bli helt fantastiskt. Ja, helt enkelt strålande.  
Så det slutar oftast med att det blir liggandes halvfärdigt eller helt enkelt ogjort.

Hela mitt liv känns halvfärdigt och ogjort! Jag har ju inte lyckats med ett enda jävla dugg förutom mina barn då förstås.    

Har inte varit så här deppig på länge nu. Värre blir det dessutom nu när jag har fått influensa med. Idag var ingenting bra. Jag har dystymi som är en kronisk depression. Mina dagar är oftast grå. Ibland ljusgrå eller grafitgrå eller elefantgrå för att nämna några nyanser. Ibland har jag några riktigt bra och ljusa dagar och ibland några riktigt svarta. Fast oftast är de just grå. Skriver mer om det någon annan gång.

Är lite gladare nu. Min tokiga blivande make lockar mig alltid till skratt vilket är bra för mig. Jag påverkas väldigt lätt av yttre faktorer. Glada och positiva saker gör mig på bra humör. Dåliga och negativa saker sänker mig. Så är det väl för de allra flesta tänker nog många! Fast inte så som det påverkar oss med dystymi, i alla fall i mitt fall.

Nu skall jag ta mig en kopp te innan jag kryper ned i sängen tillsammans med min särbo som sover här inatt.